My dear mate (L)
Jag är övertygad om att det är så som jag känner mig nu som hulken känner sig under sin förvandlig. Den enda stora skillnaden är väl att jag känner mig klenare än en dammråtta. Men annars ser jag verkligen likheterna. Musklerna som drar ihop sig så händerna kröknar, jag blir alldeles ådrig i ansiktet och det pulserar i mina tinningar. Ja, men jag har ju inte blivit grön. Inte än i alla fall.
Om allt det går som jag vill så kan jag verkligen inte ha något att klaga på. Då har jag genomfört alla mina större mål och kan börja leka!
Jag lyckades i alla fall somna om imorse, det var riktigt skönt. Det finns vissa sätt att somna på som är bättre än andra och för mig är en av dem att somna utmattad i soffan framför nyhetsmorgon. Jag tror gamla minnen från då jag var barn hoppas upp i skallen på mig. Varje morgon innan skolan så åt jag alltid min frukost framför Latjolajban som nyhetsmorgon sände. O nu får jag fortsätta sova! Och utanför fönstret hör man allt folk som startar sina bilar och far iväg till jobbet. Det är sådana gånger jag älskar att inte jobba. Innan jag hann somna så visade de ett inslag om en ny visning på en galleria. Där fanns det en konstnär som hade gjort en staty där en man spyr upp sig själv. What?! Ja, för 40.000 kan du få ha den hemma i ditt vardasrum. Jag kan förstå och tycka om tanken bakom statyn men inte satyn i sig själv! Nej, konst kan jag inte påstå att jag förstår mig på. Men den fulaste av dem alla måste ändå vara "konstvärket" som var gjort av bråte från gallerians lager. En dator, några stolar och konor m.m. påstår sig vara fantastisk konst.
Inte illa va? Nu ska jag iväg o övningsköra lite så jag får mitt körkort så snart som möjligt! Sedan ska jag bada, krypa ner i min nybäddade säng och läsa en bok. Mys pys!
Gärna även komma till insikt om vad meningen med livet är då det är en fråga som hemsöker mig dagligen. Kanske att jag då äntligen kan få börja somna på nätterna. Men, jag antar att det kommer ta ett tag innan jag får det svaret. Och bra är väl kanske det. Annars kanske man skulle ge upp att leva. För den frågan bör bära alla svar. Och vad är det för mening om man vet allt?
Jag tror att jag istället för att grubbla måste lära mig ta saker för det de är. Acceptera det jag redan vet och ta resten som det kommer. Leka lite med min impulsiva sida och se vad som händer. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag börja göra det imorgon, och imorgon och imorgon...
Jag kanske ska flytta till Tokyo? Näe, det var inte nog med gula lampor. Men besöka kan man ju göra!
Hela dagen har det kliat i mina fingrar. Jag måste få klippa någon innan jag klipper till någon. Hih, vad finurligt! Nej men allvarligt, jag saknar det! Det funkar inte att bara jobba extra, jag går snart sönder. Men på ett sätt är det ju bra för nu har jag tagit upp min teckning igen. Något måste jag ju göra. Blev riktigt stolt över mig själv. Jag har sedan jag var liten haft en besatthet över att jag inte kan rita hästar. Men idag fick jag faktiskt till en enhörning som man nästan kunde förstå vad det var! haha.
Men imorgon ska jag i alla fall lämna in min CV till en ny salong som ska öppna här i stan. Jag måste ju höra mig för i alla fall. Jag vet att jag ska få jobba på Attityd sedare, men det är ju då. Jag behöver ju pengar nu. Och jag klarar inte av att bara sitta hemma om dagarna. Och man måste ju alltid se alla möjliga alternativ. Vem vet, jag kanske skulle trivas ännu bättre på den nya salongen? Vi får se. Ett steg närmare ett jobb i alla fall.
Det var nog allt. Och jag kan nu meddela att allt detta är officiellt slut. Det enda som finns kvar är bottenskrap på nutellan och några oliver. WHY?!? Räcker det inte med att man redan känner sig fet osså får man en massa kravnings så man blir ännu mer som en gödd kyckling. O nu blev jag sugen på apelsiner. Va faan. Kan inte någon snälla rädda mig?
Snart Johanna, det är snart över. Måste gå o lägga mig så jag inte börjar äta igen. Jag kom nämnligen just på att jag har kräm och mjölk i kylen.
O Lars, sluta skratta, det är inte roligt!!!
Hello, my new name is Lucy!
Ja, det är nästan så det känns. Om det fortsätter såhär så kommer jag bli den där ensamma kvinnan som bor i skogen med alla sina katter. Hemska tanke. Äh, jag får gå ut på stan någon veckodag och gå fram till någon annan som antagligen är på stan för de inte heller har något jobb o säga " Hej, ska vi bli kompisar?" Det låter som en bra idé.
No bullshit!
Men men, nu vet jag ju i alla fall vilka mina riktiga vänner är. Och som tur är så umgås jag mestadels bara med människor som anser att skitsnack är onödigt.
Det är klart att en och annan groda kan slinka ur mig med, men ack så dåligt samvete jag får efter. Och inte heller pratar jag om andra för att jag själv ska må bättre eller för att andra så må sämre.
Sexualundervisning
Något som behöver tilläggas?
Kvinnlig lapdance
Manlig lapdance
Stockholms brattsen på stadshuset tyckte om att bjuda på skumpa. Vi tackade glatt ja, heeela kvällen.
Vaknade hur trött som helst "imorse" så jag tänkte att jag skulle ta en dusch för att piggna på mig. Mitt i shamponeringen hör jag ett "poff" ljud också blev det svart. 
Den enda som håller mig kvar på jorden det är nog Johanna. Hon dricker i stort sätt aldrig. Och tur är väl det för om alla mina vänner hade varit samlade och Johanna inte hade funnit hade jag supt min lever till en gulasch för länge länge sedan.
Allt detta för, hör och häpna 800 kronor var! Herregud, varför har jag inte gjort sånt här tidigare? Vi kommer ha såå roligt. Vi kommer dock bo en bit utanför stan, i Bromma. Men det går tydligen bra med pendeltåg så det lär nog lösa sig.
Annars har jag varit riktigt effektiv idag. Jag har ringt om arbetsbevis, sett till att får ett nytt simkort med mitt gamla nr hemskickat, spärrat min mobiltelefon, plockat här hemma, kommit ihåg att lämna tillbaka filmerna och gjort det till och med o nu ska jag snart börja med maten. Mamma gjorde det klart för mig att maten skulle stå på bordet när hon kom hem. Jösses, vad har hänt? För att citera; "Du har blivit hennes bitch"...
För övrigt väntar ännu en tråkig kväll med inget att göra. Fan vad jag börjar bli less på tv nu.
Fy fasen vilken natt! Klockan halv 6 hade jag fortfarande inte somnat. Panik! Så nu sitter jag här och mår så jävla illa för jag är så jävla trött. Men jag ska inte sova bort hela dagen. det är ju söndag, det är ju min dag. Så nu ska jag ut i friska luften och ta en promenad med Johanna. Kanske piggnar på mig på köpet. 
After work? Ja nog blev det lite mer än så alltid. Träffade på lite folk ute som jag kände så jag blev kvar. Massa och då menar jag massa goda drinkar senare var jag sådär härligt rund under fötterna och tog bussen hem. Dåvar klockan halv 2 någonting sånt. Men naturligtvis hann jag med att göra ett och annat sånt där BIG NO NO. 
Nu ska jag ta o lyfta mitt tunga arsle från soffan och åka in till stan. Min mamma ska bjuda min på after work och öööl! Mumma.
14. 30. Nej, det var inte då jag åt lunch, det var då jag vaknade. Nog för att jag vet att jag kan sova men nu få det vara nog! Trodde inte klockan var en minut efter 10. Var fortfarande sjukt trött. Vad händer med mig?
Min älskade Fanny följer med mig på Bounce i Sthlm! Om jag känner oss rätt så kommer väl resan se ut såhär:
Vankade efter en natt av orolig sömn. Av någon konsig anledning känndes det som om jag försovit mig hela tiden, även fast jag inte hade något att kliva upp till. Dagen har inte krävt mycket energi alls. Blir galen, nu håller jag på att få flunsan, IGEN! Jag orkar inte det här nå mer. Jag är verkligen sjuk hela tiden. Sist jag var helt frisk tror jag var runt studenten. Sprit kanske är svaret? Man kan ju alltid hoppas. 
Näe, nu blir det en drive till akuten. Yay! Vilket roligt sätt att spendera kvällen på. Tvekar på att jag ens kommer få någon hjälp.
För någon dag sedan träffade jag en kille som ställde en väldigt underlig fråga till mig. Han frågade "Vem är du?" Till en början trodde jag ju naturligtvis att han ville veta vad jag hette, vilka människor jag kände och vad jag jobbade med. Högst! Inte förstod jag att han ville veta vem JAG var. Jag måste säga att jag blev helt ställd. Det är inget som jag någosin ägnat en tanke åt. Jag låter bara alla andra dömma vem jag är. Men nu tyckte jag att det var dags att låta andra och mig själv veta sanningen. Så nu folk, nu gräver vi djupt. Vem är jag?Jag reste till Thailand, tog studenten, fick min första anställning på en salong mm.
Jag lyckades ta studenten trots att jag var sjukskriven majoriteten av 2:an. Det var det enda nyårslöftet jag hade.
Inte vänner, men bekanta.
Oj, jag är värdelös på datum. Men 11/5 såklart, det var ju då jag tog studenten. Det andra är det upplevelserna jag kommer minnas och antagligen inte datumen.
Ja, åter igen att jag lyckades ta min student och att jag dessutom gick ut med klart övervägande MVG. Om jag inte missminner mig så hade jag ett medel på runt 18. Helt klart bland det jag är mest stolt över i mitt liv.
Att jag låtit vissa människor påverkat mig och trycka ner mig. Oviktiga människor dessutom.
Sjuk som influensa och sådana saker naturligtvis. Annars inget annat vad jag kan komma ihåg.
En vila-ut-mig-efter-skola- resa till Stockholm med min kära Johanna. Bodde på hotell, gick på premiären av Sex and The City filmen och shoppade loss som galningar. Saker går att ersätta det är upplevelser som dessa som verkligen betyder och de stannar kvar för evigt.
Ett par byxor och en tröja som jag köpte när jag abslout inte hade råd och som jag använt 1 gång.
Oj, det var svårt. Jag lyssnar på en viss musik under en period så när jag åter igen lyssnar på musiken så får jag en sådan där konstig känsla i magen och alla minnen kommer tillbaka. Som runt augusti-september nötte jag Coldplays album. Då tänker jag tillbaka på tiden då jag var intresserad av en speciell kille och jobbade Trudes. Lyssnade på Ipoden varje morgon innan jobbet och eftersom jag vantrivdes där medför låtarna blandade känslor.
Leona Lewis låt bleeding love för tankarna tillbaka till Thailand och DAD lauh and a half är sommar. Det finns en massa. Sedan är det ju alla låtar som spelades på nedräkningsfesterna inför studenten.
Ja, det nya året har ju precis börjat så det är lite svårt att säga, men jag hoppas på det bästa! :)
Tagit mer hand om mig själv och inte låtit vissa saker stoppa mig!
Stressat. Pusst.
HAH! Näe du, har aldrig i hela mitt liv varit kär.
Noll.
Jag tog det väldigt lugnt. Fikade med några vänner och öppnade paket. Var däremot ut på helgen och då firade vi lite extra.
Oj, väldigt blandad so vanligt. Mycket Weekday dock!
Ja, det var inte svårt! Min bästaste bästa Fanny såklart som lämnat mig för USA. Och även något inslag av saknad till min pappa har säkert infunnits.
Mina otroligt fina vänner som ställer upp i vått och torrt.
(Denna lista är lånad av Madelene)
Nu ska jag krypa under täcket och kolla på film. Hoppas att min helg blir bättre än såhär. Längtar tills min mamma kommer hem imorgon!
.
.
.
Är det den berömmda vinterkräksjukan jag åkt på?
•● » No regrets...
