Upp och ner

Herre gud vilken konstig dag det var igår. Jag mådde som underligt hela dagen. Inte bara att jag hade ont i kroppen liksom. Utan, näe jag vet inte...
.
Unnade mig iaf en pizza och film igår. Såg dokumentärfilmen om MIO. Pojken fån Thailand som vid 8 års ålder blev skickad av sina föräldrar till Sverige för att försörja dem. Men istället från 13 års ålder började använda droger, hamnade i misshandel och vandrade mellan sina vänners sängar då han inte hade något hem. Under 3 år får vi följa det stackars killen. Jätte jätte bra dokumentär verkligen! Lätt sevärd.
.
Ja, och efter jag klippt Mia så fick jag ju massage också. Och som jag tidigare nämnt så var igår ingen vidare dag. Och nej, jag vet inte varför. Det gamla kom väl kanske och sköljde över mig för ett slag. Men iaf, när jag låg där på massage bänken så var det som om hom bara tryckte på en knapp. Jag började grina som ett litet barn och kunde verkligen inte sluta!! Helt sjukt men så skönt. Jag brukade ju faktiskt gråta ganska mycket förut men på sista tiden, efter allt som hänt så har jag verkligen inte kunnat. Hur mycket jag än försökt. På ett år tror jag att jag gråtit kanske 2-3 gånger och de är vid tillfällen jag pratat med Fanny.
Men ja, på den senaste tiden så har verkligen inte en tår runnit. Förrän igår. Jag har ingen aning om vad som hände. Men allt jag vet är att jag iaf mår mycket bättre idag än vad jag gjorde igår.
.
Men. Lägenheten då? Det har jag ju faktiskt ångest över. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Är hyran för hög? Är det värt det? Kommer jag ångra mig? Men jag tycker ju om den!! Men tycker jag om den så mycket att jag kanske måste offra mycket annat?

Suck... Jag behöver hjälp...