Snurr och surr

I min hjärna just nu. Jag har så mycket att tänka över. Men det är ju inte bara negativt, om jag får till det här rätt så kommer allt att kunna bli fantastiskt. Men varför är man så rädd att ta ett steg bara för det är ett nytt? Om man inte tar nya kliv i livet så får man ju inget annat se. Jag ska försöka ta ett skutt och se var jag hamnar och hur jag tycker om det. Det är dags för Johanna att bli lite spontan och leka lite mer med livet.

Hjulspår är sånt jag hatar men så lätt hamnar i. Jag lever idag inte det liv jag vet att jag kan leva och jag är inte den idag som jag vet att jag kan vara. Missförstå mig inte, jag älskar mitt liv nu men jag vet att det finns något ännu bättre. Detta var ett perfekt liv för mig för några månader sedan men nu har jag vuxit ur mina skor.

Snart säger jag hejdå till detta och ger mig ut på nya äventyr...