Jag är duktig jag

Halv 1 inatt var jag äääntligen hemkommen från akuten, med en ny jobbig kompis! Japp, i 6 veckor kommer jag slita och bära på ett gips som går upp till knäskålen. Jag försår inte hur jag lyckas!? Om jag väl gör illa mig så måste det alltid bli på värsta möjliga vis. Operation står antagligen också på listan. Mjodå! Jag har brutit fotknölen, en bit bakom är benet trasigt och antagligen så är ledbandet också av men nu var jag för svälld för att opereras. Men jag ska göra en ny musket röntgen om 5 dagar så får vi se.

Men förstå vilka underbara vänner jag har! Tänk o spendera 10 timmar själv på akuten, helt fruktansvärt. Men det behövde inte jag! Nej för vid halv 9 knackade ängeln Frida på dörren. Med sig hade hon sig själv, en cheesburgare, banan och drickyoghurt. Hon hade hört att jag inte ätit på heela dan och åkte ner för att hålla mig sällskap och föda mig. Åh vad fin hon är.
Men vilken syn hon fick se när hon kommer in.
Där ligger jag på en bår, osminkad, rödsprängd, kläderna halvt på och en SJUKT HÖG Johanna på lustgas.
Ja, inte vet jag ifall jag ser så mycket fräschare ut idag för smärtan är ofattbar. Men väntar nu på mamma som snart kommer med mina painkillers. Jag längtar som en narkoman...