Imorgon fyller Maria år, du ska vet vad jag älskar din vännen. Du betyder så otroligt mycket. Du har funnits där i ur och skur, precis som Josefine, Lars och hela min underbara klass. Ni betyder så otroligt mycket för mig. Det är ni som dragit mig upp när jag varit nere. Ni som fått mig att berömma livet när allt var för jobbigt. Ni är bokstavligt talat anledningen till att jag lever. Ni är allt inte de är.
I slutet av tunneln, där står ni nakna. Ni ältar och ältar och tro mig, där blir ni fast för ni har inte längre någon att dra er upp. Jag är färdig. Jag tänker inte längre offra mitt hjärta för er. De tillhör numera några andra. Jag har gått vidare med mitt liv. Men det inser nog inte ni. Ni tror jag är det där osäkra lilla tjejen som alltid måste anpassa sig efter andra, men nej, inte nu längre.
Det är faktiskt sant, det som inte dödar gör än starkare. Nu orkar mina ben bära mig framåt över hinderna, även fast jag kanske fäller någon tår, men det gör mig bara lättare. Jag har lärt mig konfrontera, medan ni bara smiter undan. Jag har lärt mig stå för det jag tycker, medan ni gömmer er bakom varandras ryggar. Jag har lärt mig att se mina riktiga vänner och ni tillhör dem inte.
Jag älskar inte längre er, jag älskar bara minnerna av er, för jag har insett, ni är inte dem jag trodde. Mina minnen var era ljuspunkter i livet. Annars levde ni på dramatik och ätandes av andras själar. Men min når ni inte längre, för den är uppe i sjunde himlen.
Jag har det jag behöver i livet. Vänner. Och ni, allt ni har är varandra och det kan jag inte äns sätta ett ord på vad det är att ha.
Tack för denna tid.
Men nu lämnar jag er bakom mig.
Hej mitt nya liv!
No comments:
Post a Comment