En uppenbarelse

Jag kan göra allt. Jag kan göra vad jag vill. Det finns inga måsten, bara val. Och jag väljer att ta mitt liv i egna händer. Det finns ingen som kan hålla mig tillbaka.

Livet finns inte i soffan framför tv:n, det finns i sevärdheterna. Jag vill att mina drömmar idag ska vara mina minnen i framtiden.

Det svåraste i livet är inte att uträtta sina mål och drömmar, det är att bestämma vad de är. Kan man äns veta dem utan att man vet meningen med livet? Och finner man någonsin det svaret? Vad ska man då hitta på under tiden man söker? Är det den tiden man ska fördriva i soffan? Eller kanske, är det ännu utav våra lata bortförklaringar till att börja sitt egna, företrädesrättliga liv.

Jag har så mycket frågor, men vem är det som är till för att svara på dem? Är det de där människorna vi kallar de? Du vet, dem som man brukar nämna när man säger; De säger att efter regn kommer solken. Varför kan vi inte bara nämna deras namn så man kan få ett svar på dessa olidgliga frågor.

Alltid ska det vara en massa smusslandes. Det är nog därför jag alltid trivs bäst i killars sällskap.
Ah, där har vi det! De, måste vara tjejer! Det är faktiskt helt logiskt. De- är smarta ---->Tjejer. De- måste ständligt leka hemlighetsfulla ---->Kan omöjligtvis vara Killar.

Ja, då är det bara att ge upp sökandet efter äns drömmar och istället bannlysa de där smarta brudarna.




Stay real and on the grown!
/Johanna