Pappsen var i Sundsvall och jobbade i veckan. Han hade hyrt in sig i nån stuga i Granlo men glömt nyckeln hemma i Alby så han hade tänkt sova på flaket till sin bil i nån sov säck, haha. Men jag lyckades övertala honom om att min uppblåsbara madrass nog antagligen var 10 gånger bättre än parkeringen i Stockvik så jag fick leka härbärge i 2 nätter. Fan vad bra det blev. Är så glad över de kvällarna vi fick spendera tillsammans. Jag har äntligen kunnat acceptera vår krassliga relation och kanske är det detta som gör att allt blir så mycket enklare. Jag har accepterat att min pappa inte är och aldrig kommer vara den idylliska pappan som man alltid kan räkna med. Min pappa är mer Jussi än vad han är pappa och så är det bara. Detta betyder inte att han inte älskar mig, för det gör han, och det sa han till och md till mig i veckan, det betyder bara att han måste få vara en pappa på sina villkor. Visst, jag önskar att det vore annorlunda, men jag klarar mig bra ändå. Det är inte hanns frånvaro jag skulle vilja ändra på i första hand. Men jag önskar att jag haft en lättare barndom, för minnen jag förrträngt har nu med åren oönskat och plötsligt poppat upp i huvudet. Men kanske är det bra att minnerna kommer tillbaka för de får mig att förstå mig själv på ett annat sätt. Men å andra sidan, måste man veta allt?
Jaja, nu står jag i alla fall här, och här och nu har jag några fler bra minnen med min pappa att minnas om ett par år.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment