Du har förgiftat min luft med arsenik

Du vill sitta på tronen och domdera över dina slavar samtidigt som du försöker visa dina beundrare din mjuka hand.
Du har den, men ändast om den får dig sitta stadigt. Så dina ord om att rida barbacka är heller inget annat än ord.

Du vill få dig överlägsen
Men så står jag här
Mig som du fattat om strupen
Flåsandes
Pusstandes
Men ändå, så andas jag

Dina ord om att du vet dina brister går inte ihop med sanningen, den sannig som du skattar så högt i dina tankar men stöter bort i ditt existerande.

Du är inte människan du försöker vara
Den där som alltid vet hur man handlar rätt
Jag vet att du inte är det du vill

Jag vet att inte jag är den jag vill, men jag försöker heller inte skörda frön i att jag är det.

När jag nu vet allt detta, varför flåsar jag då?
Kanske är det just för att jag vet.

Men nu ska du tina bort med snön och jag ska låta nya friska blommor växa på min mark.
Ja du sopas bort med det överflödiga gruset efter vinterns kalla kyla.

Du ska återvinnas till kattsand!